Efterlängtade inlägg om Polen resan -1-
Hej nu igen.
Jag har inte skrivit något om någon resa på ett tag, och det för att jag har haft så himla mycket i huvudet just nu, och lite innan.
Mina tankar är spridda och på något sätt fast vid hjärnbotten, någonstans nära hjärnstammen tro. Jag tror att någon jävel har satt fast de med en säkerhetsnål, för vad jag än gör kan jag inte sluta tänka på all skit...Allt har bara fastnat.Men enough about that.
Så- som ni vet så var jag i Polen för en månad sen och lite till.
Jag åkte dit helt oförberedd, som alltid... och med en väska packad på under 1 timme. Tja, det var väl ingen succé då min pappas fru tog nästan omedelbart mig in till centrum och handlade så gott som fritt med *pappas-kreditkort*, trevligt va?
Tänk om jag kunde göra så... hehe
Jag har träffat min familj där.
Min mormor, min moster och hennes dotter Eliza som jag inte RIKTIGT... kommer överens med, och så pappa såklart med Eva och Nadia som jag åkte till Polen med och min bror Alex, och gissa vad: min farmor ville även träffa mig?!
(*SAy what?*)
Och vi var tillsammans med min mormor på teater... Hmm... Knäpp upplevelse då de två är så olika.
Men en sak har de gemensamt; det är viljan att gifta bort mig!...
Min farmor och mormor organiserar båda, hemliga möten där de klär sig i svarta läderoveraller och samlas i bingorummet på gården med te och After Eight och disskuterar hur de ska göra för att jag *inte ska bli lämnad åt ödet, och förmodligen dö ensam*...
Tja, kanske inte riktigt så, men nästan ialla fall.
Här kommer bilder på lilla Nadia som nu i januari fyller 5 och min bror Alex.
Nadia, som är såååå lik mig!
En bild tagen i smyg... =)
Och så en bild på min bror Alex :)
Så där var en liten presentation av mina syskon... men vänta lite.
Den viktigaste kommer nu :) Lillan, Claudia som är 11 och försöker att komma in i fasen
*COOL med pojkvän, klackskor och smink* men tyvärr har jag ingen bild på henne nu, jag har en ominstallerad dator och därför totalrensad på alla bilder och annat... Får fixa det snart.
Well, det räcker nu för stunden,
nästa inlägg kan jag skriva imorgon :) och därmed lägga upp mer bilder, för jag har massor!
En författares största önskan
w ktorym po raz pierwszy przyjmuje pieniadze lub pochlebstwo w zamian za opowiesc.
Nigdy nie zapomina tego momentu,
kiedy po raz pierwszy slodka trucizna proznosci zaczyna krazyc mu w zylach,
wierzac, ze jesli zdola ukryc swoj brak talentu, sen o pisarstwie zapewni mu dach nad glowa,
ciepla strawe pod wieczor i zisci jego najwieksze marzenie:
ujrzy swoje nazwisko wydrukowane na nedznym skrawku papieru,
ktory zapewne go przezyje.
Pisarz skazany na zawsze, a za jego dusze juz wyznaczono cene.''
-Carlos Ruiz Zafón
Översättning till svenska av mig:
''En författare glömmer aldrig dagen då han för första gången tar emot pengar eller beröm för sin berättelse.
Han glömmer aldrig denna stund, då för första gången självförtoendets gift tar sig in i hans blodomlopp,
hoppandes på att han kan klara av att undanhålla sin saknad av talang,
drömmen om författarskap ger honom tak över huvudet,
en varm måltid att njuta av på kvällen och så hans största dröm:
att se sitt namn tryckt på en usel pappersbit,
som förmodligen kommer leva förbi honom.
Författaren är dömd för alltid, och hans själ är nu till salu.''
Just a simple promise- polish
give me a promise - that you will never let me go.
Daj mi sile, daj mi krew
daj mi moc i silny gniew.
Pozwol zyc pozwol bic,
pozwol wariatem i aniolem byc.
Daj mi skrzydla -pozwol latac,
nie zabieraj mnie, nie pozwol spadac.
Nie pusc mnie, nie daj zginac,
na zawsze chce w twych ramionach sie owinac.
Powiedz Kocham, nie zostawiaj.
Kochaj mnie i na zawsze
-za to odpowiadaj.
Jag är ett träd
Jag är ett träd.
Mina rötter går ej att få loss.
Stammen är stark.
Vinden har försökt men lyckades aldrig få mig att falla på knä.
Då kom havet, dropparna föll från himmelen.
De föll på mina gröna blad, men snart torkade de.
Solen försökte få mig torr, men mina rötter tog sig bara längre ner
och nådde flodernas utsträckta armar.
Solen, vinden och havet har försökte få mig att falla; men lyckades aldrig.
Stammen, kronan bär jag stolt som en drottning.
Tittar upp mot himmelens blåa hav och drömmer om stjärnorna,
med mina grenar med ljusgröna blad.
Bergen klättrar, jag kan med.
Men då kom du.
Tog ett stadigt grepp i yxan och lät min stamm falla ner.
Mina gröna blad lyftes iväg med vinden, och havet fick mina grenar att simma iväg.
Solen torkade ut mina rötter.
Du lät mig aldrig se stjärnorna igen. 
En gammal dikt från 2005, alltså tiden då jag var ungefär 15 år.
Hoppas ni gillade den, jag själv häpnade
när jag öppnade boken och såg där en dikt som jag faktiskt till och med nu - tyckte om.
