En nu lite äldre bild och kort beskrivning
Hej allihop.
Jag tänkte bara snabbt lägga in en bild här som har nu legat nästan två veckor på mobilminnet,
och eftersom min mobil ska lämnas in på lagning kommer man inte kunna se detta kort senare,
(inte nog med det så ska datorn göras om till XP)
Så ialla fall, så har ni mig här, inne på Teaterbutiken i Göteborg när jag provar Can-Can outfit till festen som jag inte gick på.
Synd som fan, men Lina har lovat att vi ska gå en annan gång, så jag litar väl på henne.
Detta var ena bilden, men jag har faktiskt hittat en ännu snyggare korsett :)
Den bilden laddar jag upp imorgon eller så, så att ni inte får se allt det roliga direkt ^^
Au Revoir!
Verkligheten är verklighetsbaserad. Ge mig för fan inga facit!!!
Det vi ofta kallar för verklighet eller verkligheten i sig kanske inte är den riktiga verkligheten. Allt som ska följa principer, följa mönster och alla våra önskningar. Vad (fan) begrundar vi dessa på?
Hur vet vi vad vi vill, vad som är just vår önskan och inte någon annans? Någon som kanske har inspirerat oss och visat oss hur man gör, hur man borde ha sin egen verklighet ger oss vägledning, ibland helt omedvetet men ibland fullt medvetna följer vi dessa idiotiska mönster eller bara facit för hur man ska ha sin verklighet. Är verkligheten baserad på det som vi tror ska vara verkligheten eller är verkligheten bara verklig? Det låter lite overkligt.
Varför ska verkligheten vara annorlunda för alla, eller varför är den inte det?
De som är annorlunda, väljer sina egna vägar och sätts ofta på prov inför samhället. Vi pekar, vi skrattar, vi ifrågasätter deras tankar; idéer och annorlunda val. De som har 5 fruar, de som aldrig vill ha barn, de som vill bo uppe i ett träd och inte i en villa med en Volvo i garaget - vi ifrågasätter, varför? Varför är det så svårt att vara annorlunda och veta vad man faktiskt vill göra, hur man vill ha sin verklighet. Men hur vet man då vad som är verkligt?
Det vi ser omkring oss. Alla skogar, hav och vackra samt helt förstörda av människan utsikter.
Är detta verkligheten? Varför kan inte alla få resa varje vecka, och pendla mellan olika ställen som de vill kalla för sina hem, men som de egentligen inte vet om det är- hemmet. Varför kan inte alla få bo i ett slott och ha sin prins redan vid sin sida när man är 11 år gammal och träffas på ett barnkalas? Varför måste vissa dö, unga, fattiga och ensamma? Det är självklart för dem om de bor i Afrika och inte har en familj vid sin sida. Men för oss i Sverige ser verkligheten annorlunda ut- eller? Verkligheten har kanske bara en annan mantel på sig...
Fattigdomen för oss i Sverige innebär att inte ha råd med en bil, att dö ung innebär att dö vid 50 års ålder- att dö ensamt däremot är lika värderat i Sverige som i Afrika, lustigt eller hur?
Kan det då innebära att verkligheten är en bild av hur ens liv ska se ut genom åren, vad man ska uppnå under dessa år och vilket sätt man ska dö på? Verkligheten kan beskrivas och förklaras på olika sätt av olika människor. Beroende på ålder, ursprung och drömmar såklart.
Man har jo- sina begränsningar. En fattig mörkhyad flicka från Uganda med knappt någon utbildning kan inte bli president i USA... Nej men vänta lite nu, har inte Obama annat ursprung än de tidigare presidenterna i USA?
Då kanske det innebär att allting är möjligt om man bara vet hur man ska satsa, och satsar rätt. Lägger krafterna på de rätta aktierna helt enkelt. Vissa har turen och får allt de vill ha, utan att behöva jobba en dag under sitt liv.
Är det tur, eller är det skicklighet eller kanske helt enkelt en verklighet skapad för just de?
Förklara verkligheten för mig, men skriv för fan inte några facit!
Highheels and a travelbag, packed every week
Som många vet så har jag flyttar från Göteborg till Växjö.
Inte för att jag inte tycker om staden och inte för att jag inte kan klara mig på egen hand utan min sköna stad Göteborg,
men för att jag älskar att resa sååååååå j*vla mycket och slösar mer än gärna 300 spänn i veckan för att kunna få sitta tre timmar på ett tåg som tar mig genom skogar, sjöar och snygga lapptäcken från SMÅlandet till Västra GötaLANDET.
Jag är fullständigt galen i att resa och upptäcka nya helt sannslöst vackra ställen som många vardagliga passerar utan att ens lägga märke till de, det är vad jag är till för tror jag...
Men nu är jag i Polen.
Fråga mig inte hur det hände.
Förra veckan i torsdags blev jag förfrågad att hänga med till Polen på fredag morgonen, och ja då sa jag JAVISST! och sprang till Centralstationen på Drottningstorget i Göteborg; satte mig på ett tåg till Växjö tog en del snygga bilder på snygga SMÅland, packade en väska.... men vänta nu lite.
Är inte detta något som jag i vanliga fall gör varje vecka ändå?
När jag började gå upp för trappan till min snygga väldesignade etta insåg jag en sak:
-Min väska är alltid färdigpackad och klar för avresan...!
Är inte det lite läskigt?
Jag gick in i vardagsrums-delen, satte mig i soffan och suckade högt.
Jag är en riktig zigenarsjäl.
Min väska står alltid packat med dubletter av min tandborste, hårborste, bodybutter, en påse med 5 par trosor samt BH.ar, 5 par skor (Högklackade såklart!) och ja allt man kan tänka sig redan helt klart packat i min mörkblåa supersnygga NIKE-bag....
Men varför är resandet så viktigt för mig?
Den 13e november ska jag åka till Stockholm på utbildning inför Milleniemålsambassadör-rollen, sedan upp till en av våra kalla delar av landet förmodligen Östersund eller dylikt. I februari blir det Le France med EU och så kommer det säkert komma något annat emellan där...
Sen är det ju resa Växjö-Göteborg, Göteborg-Växjö varje vecka.
Resor är något jag aldrig kommer vilja låta bli.
Med detta säger jag Bon voyage, vi hörs snart
