Lämna spår
Visa att jag finns, fanns -existerar.
Har lämnat fotavtryck, andetag, fingeravtryck eller kanske känslor inom dig som du någon gång tänker på någon gång när du är själv framför en brasa. Tänk på mig då, på de små spåren du lät mig eller inte lät mig lämna efter mig.
Var det värt?
Var det värt att låta mig hålla mig själv inuti mig? Att hålla fast, att inte släppa in, att inte välja att ta tag i min hand eller att inte springa efter mig när jag för sista gången kollade i dina ögon?
Ja snälla säg mig om det var värt, för jag vet inte själv längre och försöker att förstå det för att antingen låta det gå, låta dig gå... eller kämpa för dig, eller kanske för mig.
Egoism eller ren omtanke, jag vet inte längre.
Jag vet att det gör ont, och att de små sakerna tär på mig, inuti mig eller utanpå.
Vet jag inte heller.
Jag skriver, för det är det jag kan.
Jag kan inte prata, inte uttrycka mig. Känner mig dum; ibland helt handikappad när du frågar mig något men jag kan inte. Jag försöker men kan inte. Jag bara kan inte svara dig för det antingen gör för ont, eller så känner jag mig nedtryckt. Intryckt in i mig... Jag är svår, jag vet och jag tvekar inte att förstå att det kanske inte finns någon därute som kan tämja mig eller förstå hur jag funderar och hur jag känner och dela känslor med mig, öppet och för första gången med någon slags bindelse.
Det är tyst.
Det är tomt.
Det existerar inte, eller gör det, det?
Har jag existerat? Har jag funnits har jag känt det jag känner, eller är det bara en fysiskt spratt som kroppen utsätter mig för, för skojs skull?
Varför känner jag så...
Jag vill, du vill, jag tror, jag hoppas jag låter mig drömma, jag utsätter mig för något som ingen annan tjej någonsin skulle utsätta sig för som ingen annan tjej någonsin skulle göra... eller kanske är det så att alla tjejer utsätter sig för det?
Nej så får jag inte heller säga för det är fel gentemot könen.
Jag känner, men vad i helvete är det jag känner?
DET KÄNNS SÅ BRA!
LÅT MIG VARA ELLER TA MIG HEL, som jag är... Låt mig få lämna spår efter mig.
En tandborste som alltid står framme.
En bild i en ram, eller bara en tofs liggandes vid sängkanten som jag vet att du kommer säga till dina närmaste: Det är Sonjas, den ligger kvar där för jag vill tänka på henne när hon inte är här.
Min bekännelse, min sorg.
Som jag nog sade igår så tycker jag mycket om det här inlägget; det är svårkommenterat som tusan dock om man skall säga mer än att det är mitt i prick och bra skrivet.
Jag reagerar dock på att du säger tämja; vill någon människa bli tämjd? Ja, men enbart om ensamheten är det enda alternativet. Jag tror inte det är så, men kanske är jag naiv; förmodligen tämjer vi alla oss själva i förhållande till andra till sist. (Även om jag tror det är en dålig sak)
Om jag existerar eller inte är ganska oviktigt; men jag kan utan tvivel säga att du existerar för mig, ett bra bevis på det är texten du skrev ovan för återigen, I like:)
tycker bara du verkar ensam.
snart kommer den rätta för ´dig sonja. jag har så mycket jag vill säga til dig . men vågar inte.
hoppas du får ett underbart liv. mvh rosen
fint sonja.. =)
Tack Alf för den dina kommentaren, den lär jag bära med mig länge.
JAg tror att tämja är det rätt ordet, då vi alltid på ett eller annat sätt låter oss bli tämjda om vi ger oss in i ett förhållande med någon.
Tämja behöver inte ge en dålig klang vilket jag tror att du reagerade på.
Jag vill bli tämjd på ett sätt.
Tack ännu en gång
Vem är du Rosen?
Säg det du vill säga, och göm dig inte.
Jag vill veta vem du är...
Ensam är jag och jag gömmer det inte,
även om det så skulle vara hundratals människor omkring mig så vet jag inte om jag någonsin kommer att känna mig som en bland många, mest bara ensam sålänge jag inte får en manlig själ att dela livet med mig.
Tack Aleks =)
Ensamheten är något vi bär inom oss. Alla människor syns och alla människor lämnar spår bara genom att existera. En del är av godo, andra av ondo och vissa spår har inte mycket större betydelse än att de bara finns där. Vissa spår består medans andra bleknar bort med tiden men man kan aldrig helt sudda ut ett spår. En sak är dock säker:
Sonja, dina spår är av godo och jag tror inte att varken jag eller någon annan ens funderar på att sudda ut dem. Någon dag kommer du att kunna skapa spår som aldrig försvinner för sådan är du. En fantastisk och stark tjej som syns och hörs trots att du kanske inte ens försöker med det, en tjej som är älskad av många.
Vad du än kommer fram till att du känner så glöm inte att finna kärleken till dig själv! Den är bättre att bära på än ensamheten.
Största kramen till dig lilla vän.
// Anna
Tyvärr kan jag inte förklara mig vem jag är.
Ibland är det bra att man är ensam,
Jag hoppas du blir bättre.
Mvh
Tack Anna,
Vilka varma ord.
Otroligt, tack så hemskt. Jag är ganska stum. Jag blir glad att höra att det jag skriver och den jag är uppskattas, jag vet inte om det är som du säger att många älskar mig; kanske inte. Men det skulle räcka med några bara. Eller åtminstone en.
Och kärleken till mig själv bär jag på hela tiden.
Den är inte lätt att alltid få fram och känna när man ser dagligen sina bra och dåliga sidor, men som sagt: Jag vet om att jag har den inom mig.
Kram kära Anna, tack för att du läste :)
Hej Rosen.
Jag är ledsen att du inte vill avslöja vem du är eller vilka dina avsikter är,
kanske åtminstone ge mig en ledtråd om vem du är?
//Sonja..
Det kankse är ingen bra ide det, du verkar vara en mycket smart kvinna. Dina tankar och poet betyder mycker för omvärlden som läser dem.
Du kan bli stor med dem, kankse ingen bra idé att skriva för mycket för dig?
Varför är du ledsen för att jag inte avslöjar vem jag är?
Ingeting och vara ledsen över, Jag är en person som tycker om och läsa och kunna lösa problem, men är ensam och ensamheten förvaras. Jag trivs inte med människor runt mig, därför kan jag inte fortsätta skriva till dig.
Jag är ledsen för det!
Ta vara på din tid ,
Mvh
Rosen,
jag vet inte vad jag ska säga mer; än att jag nu absolut vill veta vem du är.
Känner jag dig?
Tack för att du har så stora tankar om mig, men jag vet inte hur mycket stor jag kan bli, bara att människor ofta säger att jag kommer att bli det.
Ensamheten i sig är en bra kamrat, men min kära kamrat, ensamheten är ingen bättre kamrat än en kamrat.
Du har min mejl,
skriv till mig där då tar jag vara på tiden.
Sonja
Hej, jag har inte din mejl!?! ( kankse ingen bra idé och lämna ut mejl till främande människa!?! )
Tänk om jag är hemsk!?! thiih tror inte det =]
Förstår inte varför du söker kamratskap, när du har riktiga vänner.
Du ska inte tacka mig, det är vi som tackar dig för du delar med dig av dig intressanta liv!?! Hoppas du har haft en trevlig dag,Ska lämna datan strax ska läsa klart boken.
Mvh
Jaha okej.
lilla[email protected]
Tror inte det är så farligt,
hur farligt kan det vara? Kommer du bomba min mejl framöver? ^^
Söker inte, men när du ändå har skrivit, så klart blir man nyfiken :)
Rosen, glöm inte att IP adressen säger mycket om en ;)
Hej, Förföljer du mig!?!
:/ Vad är ditt problem !?!
Jag skrev till dig för att tyckte om dina tankar,att du ska kontrollera min IP!?! Det var en dum idé att skriva till dig Sonja!! Du är lik alla andra kvinnor!!
Förväl Sonja !_!
Ledsen att höra det,
och nej jag förföljer dig inte såklart, inte det minsta.
Din IP adress ser jag vid varje inlägg, det är inget jag kontrllerar det står med när jag kollar på hemsidan.
Sonja
Jag är nyfiken på vilken bok det är du läser?
// Sonja
