ALLA- hjärtans dag?
Förälskade, förlorade, brustna, ensamma, orörda, oskyldiga, tillfredställda, lämnade, spralliga...
Listan är oändlig.
Våra hjärtan ändrar status precis lika lätt och snabbt som det personliga meddelandet på MSN kan göra.
Dagen den 14e Februari ska vara det så kallade ''Alla Hjärtans Dag''.
Men helt ärligt kan jag inte svära på att mitt hjärta kändes särskilt speciellt när jag gick runt där på Nordstadens små gator fullproppade med människor som alla verkade uppstressade över denna dagen.
Alla andra 364 dagar ur vår kallender då?
Är inte det meningen att man ska känna sig speciell ALLA dagar året om?
Jag försökte koppla bort hjärnan och synen från alla fönsterutsällningarna som blottade alla känslor man nu kunde tänka sig ha den här dagen, allt som lät bra- kunde även se bra ut i fönstret vid ingången till butiken.
Men alla andra dagar är det helt förbjudet nästan att visa sina känslor.
Då ska du inte köpa dig choklad för att muntra upp dig, eller nallar för att visa för någon du tycker om att du faktiskt tycker om den, och absolut inte köpa en blombukett för det kan ju förstöra den så ''osynliga'' kommersialismens negativa verkningar på våra så lätt påverkade känslor.
Oh, så synd att denna dag förändras likaväl som julafton av butiker och köpcetran till ännu ett knep att konsummera mera...
När jag var mindre tänkte jag att Alla Hjärtans dag måste vara den bästa dagen på hela året (förutom julafton och födelsadag såklart).
Jag minns hur jag drömde bort mig att som 20 åring fira denna dagen med allt från biobesök med den man tycker om till dyra restuarangbesök med italienare som sjungandes ''O Solé mio...'' försöker avbryta det kyssades paret och förklara menyn för tredje gången...
Vilka förhoppningar man hade på livet, inte sant flickor?
Dessutom så har jag tyvärr växt upp i en värld där flickor vid 20 års åldern börjar att närma sig allt för snabbt sitt ''Bäst före datum'' på förpackningen, därav känns det ännu konstigare att på denna speciella dag vara ensam.
Nu är jag kanske lite orättvis som kallar mig för ensam; för jag var ju inte helt ensam.♥♥♥♥♥
- Men att jag ska klassas in i gruppen ''ensamma-hjärtan'' och läggas på hyllan för ''De som saknar men inte saknas'' är nog lite att ta i. Jag vill fira alla hjärtans dag, men det borde vara lika fint som att fira julafton med sin familj, traditionellt, stillsamt och vackert- med ljus, vitt vin, en skönt romantisk film och mys i soffan. Det kan jag gå med på.
Sen om man kanske inte riktigt har någon att fira denna dagen med på soffan är en annan historia, men har du vin-flaskan har du kommit en bra bit på vägen.
Frågan är alltså, återigen: Är det inte meningen att vi ska känna oss speciella året runt?
♥Mitt svar på denna fråga är: Jag vet inte, men det jag vet är att vi gärna vill känna oss speciella året runt- dock inte dygnet runt och inte på samma sätt.
Jag vill inte riktigt vara den speciella.
Jag har alltid varit annorlunda- och ''Speciell'' har jag kallats av kritiserande människor som har försökt att på ett lindrande sätt, berätta för mig att jag är konstig och gör saker som de stör sig på.
Sen om det alltid har varit jobbigt kan jag inte lova, för jag trivs att vara själv från och till och det har oftast varit resultatet av mina konstiga beteenden eller åsikter.
Om denna dagen ska vara speciell för ALLA hjärtan, borde väl alla få känna sig speciella åtminstone på den här dagen ->på det sättet som de flesta av oss längtar efter att få känna (ialla fall innerst inne)- och det är att vara älskad.
För vi vill dela med oss glädje och sorg, och vi vill ta tillsammans emot ris och rosor, och vi vill dela med oss av vardaglig skitsnack om vad tanten våningen under hade för tröja på sig på morgonen när hon hämtade posten.
Vi vill alla, på just den här dagen.
Få då alla att känna sig speciella du kommersialismens- monster.
Jag ville bara skriva en strof- det blev visst en lång dramatik istället.
Men för er därute som vet men inte alltid tänker på det-
Jag älskar er,
Jag älskar även Dig -
- trots att jag inte riktigt vågar säga det,
och inte riktigt vågar titta dig i ögonen,
men jag vet att du vet och;
- jag vet att du känner det också.
Så tro för Guds skull inte att jag sitter här och är som en bitter kärring, som i desperationens vägnar försöker förstöra de andras fina upplevelser. Inte alls! Jag är glad för mina vänners skull- för er som är gifta, för er som har barn, och för er som ska ha barn, eller helt enkelt har fina förhållanden att fira. Jag ville bara nämna några ord om de ''andra''.
De som vill vara speciella- alla andra dagar under året men som kanske inte är det.
Därför, sänder jag er min kärlek och en väldigt varm kram för att värma upp-idag lika mycket- som imorgon och alla andra dagar under året, för det är precis då det räknas som mest...
Listan är oändlig.
Våra hjärtan ändrar status precis lika lätt och snabbt som det personliga meddelandet på MSN kan göra.
Dagen den 14e Februari ska vara det så kallade ''Alla Hjärtans Dag''.
Men helt ärligt kan jag inte svära på att mitt hjärta kändes särskilt speciellt när jag gick runt där på Nordstadens små gator fullproppade med människor som alla verkade uppstressade över denna dagen.
Alla andra 364 dagar ur vår kallender då?
Är inte det meningen att man ska känna sig speciell ALLA dagar året om?
Jag försökte koppla bort hjärnan och synen från alla fönsterutsällningarna som blottade alla känslor man nu kunde tänka sig ha den här dagen, allt som lät bra- kunde även se bra ut i fönstret vid ingången till butiken.
Men alla andra dagar är det helt förbjudet nästan att visa sina känslor.
Då ska du inte köpa dig choklad för att muntra upp dig, eller nallar för att visa för någon du tycker om att du faktiskt tycker om den, och absolut inte köpa en blombukett för det kan ju förstöra den så ''osynliga'' kommersialismens negativa verkningar på våra så lätt påverkade känslor.
Oh, så synd att denna dag förändras likaväl som julafton av butiker och köpcetran till ännu ett knep att konsummera mera...
När jag var mindre tänkte jag att Alla Hjärtans dag måste vara den bästa dagen på hela året (förutom julafton och födelsadag såklart).
Jag minns hur jag drömde bort mig att som 20 åring fira denna dagen med allt från biobesök med den man tycker om till dyra restuarangbesök med italienare som sjungandes ''O Solé mio...'' försöker avbryta det kyssades paret och förklara menyn för tredje gången...
Vilka förhoppningar man hade på livet, inte sant flickor?
Dessutom så har jag tyvärr växt upp i en värld där flickor vid 20 års åldern börjar att närma sig allt för snabbt sitt ''Bäst före datum'' på förpackningen, därav känns det ännu konstigare att på denna speciella dag vara ensam.
Nu är jag kanske lite orättvis som kallar mig för ensam; för jag var ju inte helt ensam.♥♥♥♥♥
- Men att jag ska klassas in i gruppen ''ensamma-hjärtan'' och läggas på hyllan för ''De som saknar men inte saknas'' är nog lite att ta i. Jag vill fira alla hjärtans dag, men det borde vara lika fint som att fira julafton med sin familj, traditionellt, stillsamt och vackert- med ljus, vitt vin, en skönt romantisk film och mys i soffan. Det kan jag gå med på.
Sen om man kanske inte riktigt har någon att fira denna dagen med på soffan är en annan historia, men har du vin-flaskan har du kommit en bra bit på vägen.
Frågan är alltså, återigen: Är det inte meningen att vi ska känna oss speciella året runt?
♥Mitt svar på denna fråga är: Jag vet inte, men det jag vet är att vi gärna vill känna oss speciella året runt- dock inte dygnet runt och inte på samma sätt.
Jag vill inte riktigt vara den speciella.
Jag har alltid varit annorlunda- och ''Speciell'' har jag kallats av kritiserande människor som har försökt att på ett lindrande sätt, berätta för mig att jag är konstig och gör saker som de stör sig på.
Sen om det alltid har varit jobbigt kan jag inte lova, för jag trivs att vara själv från och till och det har oftast varit resultatet av mina konstiga beteenden eller åsikter.
Om denna dagen ska vara speciell för ALLA hjärtan, borde väl alla få känna sig speciella åtminstone på den här dagen ->på det sättet som de flesta av oss längtar efter att få känna (ialla fall innerst inne)- och det är att vara älskad.
För vi vill dela med oss glädje och sorg, och vi vill ta tillsammans emot ris och rosor, och vi vill dela med oss av vardaglig skitsnack om vad tanten våningen under hade för tröja på sig på morgonen när hon hämtade posten.
Vi vill alla, på just den här dagen.
Få då alla att känna sig speciella du kommersialismens- monster.
Jag ville bara skriva en strof- det blev visst en lång dramatik istället.
Men för er därute som vet men inte alltid tänker på det-
Jag älskar er,
Jag älskar även Dig -
- trots att jag inte riktigt vågar säga det,
och inte riktigt vågar titta dig i ögonen,
men jag vet att du vet och;
- jag vet att du känner det också.
Så tro för Guds skull inte att jag sitter här och är som en bitter kärring, som i desperationens vägnar försöker förstöra de andras fina upplevelser. Inte alls! Jag är glad för mina vänners skull- för er som är gifta, för er som har barn, och för er som ska ha barn, eller helt enkelt har fina förhållanden att fira. Jag ville bara nämna några ord om de ''andra''.
De som vill vara speciella- alla andra dagar under året men som kanske inte är det.
Därför, sänder jag er min kärlek och en väldigt varm kram för att värma upp-idag lika mycket- som imorgon och alla andra dagar under året, för det är precis då det räknas som mest...
''Balladen om Bagerska Bus''
En sockerbagerska hon bor i Småland
hon grejar kakor mest hela dagen
hon grejar många, hon grejar få
hon grejar röda, hon grejar blå
i hennes fönster hänger barn och gråter
och grisar dinglar mest fram och åter
hon hänger stora, hon hänger små
bara de alla har chokladen på
så kom polisen och höjde rösten
tre dagis saknas sen sista hösten
av bondens grisar finns inga kvar
men fönstret grisar och småbarn har
bagaren nu leendet undanlade
och fatta' fast om sin brödaspade
och gav polisen en svår blessyr
och täckte kroppen med vit glasyr
Men innerst inne är Sonja snäller
hon vet att gästfrihet är det som gäller
när hon bjuder in alla de som vill
på kannibalkaka och inlagd sill
Bagerskan Sonja lever med en trasa
i ett förhållande som aldrig knasa
och mellan centrum och periferi
råder det svåraste pedanteri
Att vara missförstådd är ganska lökigt
och göra barnkaka är ganska bökigt
ty dagens ungdom är allt för fet
det kräver alldeles för mycket smet
När Sonja beslutat att sluta baka
och göra människor till spettekaka
med bok i handen hon drar mot väst
för barn i götet, de smakar bäst
hon grejar kakor mest hela dagen
hon grejar många, hon grejar få
hon grejar röda, hon grejar blå
i hennes fönster hänger barn och gråter
och grisar dinglar mest fram och åter
hon hänger stora, hon hänger små
bara de alla har chokladen på
så kom polisen och höjde rösten
tre dagis saknas sen sista hösten
av bondens grisar finns inga kvar
men fönstret grisar och småbarn har
bagaren nu leendet undanlade
och fatta' fast om sin brödaspade
och gav polisen en svår blessyr
och täckte kroppen med vit glasyr
Men innerst inne är Sonja snäller
hon vet att gästfrihet är det som gäller
när hon bjuder in alla de som vill
på kannibalkaka och inlagd sill
Bagerskan Sonja lever med en trasa
i ett förhållande som aldrig knasa
och mellan centrum och periferi
råder det svåraste pedanteri
Att vara missförstådd är ganska lökigt
och göra barnkaka är ganska bökigt
ty dagens ungdom är allt för fet
det kräver alldeles för mycket smet
När Sonja beslutat att sluta baka
och göra människor till spettekaka
med bok i handen hon drar mot väst
för barn i götet, de smakar bäst
