.

Folk säger ofta, Go for it!
Du kan uppnå vad som hellst!
Men det stämmer inte.
vi har alla inuti oss en egen speciell alldeles unik gräns.
En gräns som gör att vi vid ett speciellt tillfälle vet att, nu räcker det, nu får jag ge upp.
Men vad händer om man inte riktigt vet vart den gränsen befinner sig?
Man kämpar, man gör allt vad man kan för att uppnå målet, som kan vara allt från att få befordran på jobbet,
till att kunna få den man älskar att vara med en.
Jag skulle vara glad om jag kunde se mina gränser rakt framför mig.
Utan ett enda frågetecken, skulle jag göra det jag kan göra, och sedan ge upp utan att ha skuldkänslor.
Vad ni kanske kan förstå, så kämpar jag med ett mål just nu.
Jag skulle kunna klättra över berg för att nå det, men frågan är; hur höga berg klarar jag av?
Samtidigt som ifrågasättande av ens egna styrka och förmåga att lyckas inte borde överhuvudtaget ifrågasättas.
Man borde ha attityden, och den där glimten i ögat hela tiden genom den långa processen av att uppnå mål,
stora som små.
Jag har glimten i ögat, men vet inte om jag har gått över min gräns för vad som är tillåtet att göra eller inte.
Jag försöker lista ut det, här i min ensamhet, då ni som tidigare läst inlägget Ensamheten förstår vad jag sysslar med.
I min egna ensamhet kan jag ta reda på saker som jag annars aldrig skulle kunna ta reda på.
Jag gräver bland, vrider och vänder på alla mina tankar och känslor som finns inuti mig.
En sak vet jag. Relativitetsteorin stämmer inte i kärlek, förlåt Einstein för att jag knäcker din stora hemlighet.
Det jag ser, och det du ser.
Är en och samma sak, men ändå inte riktigt.
Jag ger allt, men ger du?
Om vi båda gör det, kan vi uppnå målet som egentligen är mitt, men tillsammans?
Då kan vi väl töja på mina begränsningar, lägga in dina också och samtidigt få en större yta att kämpa oss igen.
Mina begränsningar försvinner då, och dina med. vi skapar egna tillsammans och ser till att gnistan aldrig slocknar.

Jag vet mina begränsningar nu. Men vet också att vid vissa situationer går de att töja på, och ändra.
Därför har jag ändrat, och töjt ut de nu.
Jag ger inte upp, det är för stort för att låta det försvinna.