.

Ja, så stod det på ''HÄFTET''.
Alltså mitt skapandets kärna. Där jag skrev ner alla mina idéer, smarta meningar, och alla annat som skall eller skulle kunna användas i framtiden till något som då skulle hjälpa mitt författarskap på vägen, för ja:
''Författare jag ska jag bli mamma, författare ja!''

Visst var det inte många som trodde mig, att jag faktiskt kan och skulle kunna klara av det svenska språket eller även dylikt andra hinder på vägen. För ja- jag har bott i Sverige i ca. 8 år nu och kanf aktiskt  (tro det eller ej) skriva, prata och tänka på ett relativt bra språk-svenska. Duger för mig åtminstone. Jag har ett svenskt pass, CSN kort och och HM samt Åhlens kort i plånboken, då räknas jag väl som en svensk- eller?

Ja, ialla fall är tanken sådan.

Men tillbaka till häftet...
Häftet är nu fullt, och jag får inte plats med fler tankar där... Behöver köpa ett nytt häfte som ska kunna inspirera mig och ge mig krafter att se bakom kulisserna och genom de rosa glasen i glasögona som jag ofta bär på näsanstipp, då mina ögonfransar är långa och stör glasögonen ofta. Riktigt irriterande och dumt- men jag behöver klippa de en sådär en gång i månaden för att kunna bära glasögon... men men.
Jag är alltså lite berusad- därav allt detta snurrande och slumrande fram och tillbaka.
Wohoo... party- NOT.

Men nu är det dags att släppa loss tankarna igen, och bra få ner en fin dikt åtminstone.

''Fåglarna som tjuter''

Som i den klara sommarnatten
när de allra tidigaste fåglarna sjunger
genombryter horisonten
och man samlas kring en storvuxen ek för att bedja
eller endast för att tyst betrakta.
Varför spärrar ni upp ögonen så?
Det ni lyssnar på är ändå bara
ännu ett evakueringstestsignal vid 15.00 första måndagen i månaden.

Inspirerad av Werner Asperström.

Sov gott alla, nu ska jag nanna.

Här är by the way en bild på mig från tidigare under dagen
- Vinter i Växjö
Yeapp...